kaffeochkuk

Jag hatar att sova ensam - det är det värsta som finns. Det bästa, däremot, är att krypa ner bredvid min älskling, snusa lite på hans bångstyrga hår, klia honom på ryggen och höra hur han börjar andas tyngre och till slut börja snarka som en fullvuxen björnhane. Och så, någon gång mitt i natten, vaknar man upp igen och flyttar försiktigt hans spetsiga armbåge som råkat knocka en minst fem gånger i loppet på en timme, tar ut hörlurarna ur hans öron som på låg volym läser upp Sagan om Ringen, ler lite när man känner hans stånd som trycker sig mot ens rygg och så somnar man om.

Jag älskar dig, O.